Vinnaren av Novemberkåsan på idrottscaféet
november 30, 2025 23:11:53
Hasse Hansson med den sjunde (och fjärde) Novemberkåsan
Det var en förväntansfull samling mc-intresserade åskådare som ville höra om Hasse Hanssons idrottsliga bedrifter
i mc-världen, både gällande den sportsliga delen men även om hans utvecklingsarbete med både civila och militära cyklar.
Först blev Hasse och övriga välkomnade till idrottscaféet av Sällskapets ordförande Stickan, som berättade om Sällskapets
verksamhet både allmänt och om de senaste nyheterna om muséet, som är på väg att återuppstå i lokaler i Billingehov, mitt
i smeten av olika idrottsanläggningar, befintliga och kommande.
Föredraget genomfördes på så sätt att den gamla Tibrobon Björn Lindblom samtalade med Hasse om hur livet och
tävlingsverksamheten fortlöpt under åren. I början var ju inte motorcyklar aktuella, men det hindrade inte Hasse
och hans kompisar från att köra racing.
Det här gänget ser ju ut att ha blivit avbildade någon gång runt år 1950. Det är fantastiskt att någon velat dokumentera en
tidsepok på detta utomordentliga sätt. Ett pojkgäng avbildat runt en oväxlad racercykel med racer-limpa, racerstyre och
nummerlapp. Vi ser klubben/föreningen/sällskapet Hajarna beredda på att åka fort. Hasse är den längste grabben.
Ytterligare en tidsbild från Tibro med åskådarled, som ser på hur cyklisterna tävlar på en anordnad racingbana anpassad
efter cyklarna. Man förstår på vilket sätt racingintresset historiskt sett funnits i Tibro sedan långliga tider.
Alltnog, alla växer och då mindes Hasse hur de motordrivna cyklarna kom in i livet.
Här ser vi en av de första modellerna, en tämligen lätt mc med namnet Husqvarna på tanken, men modellnamnet var Silverpilen.
Tävlingsdebuten skedde på en sådan år 1958 utan några större framgångar. Sitt första SM-tecken vann han år 1962 i enduro-SM i
klassen över 175 cc, då på en Husqvarnacykel. Samma ska hände år 1963.
Åren 1964 – 1967 gick Hasse över till sporten motocross och körde då på en cykel av märket Lindström. Dessa cyklar tillverkades av
Göte Lindström i Limhamn på i Husqvarnadelar samt egen ramkonstruktion samt en del andra egentillverkade mc-produkter speciellt
lämpade för motocross. Eftersom tävlingsresultaten inte matchade enduroåkningens, gick Hasse tillbaka till sitt ursprung år 1968,
vilket resulterade i ett nytt SM-tecken, bronsmedalj i LagVM i Six Days samt den första vinsten i Novemberkåsan, den oerhört
traditionsenliga och högt värderade tävlingen, som första gången kördes år 1915. Kåsan är ett vandringspris, som kan erövras för alltid
efter tre segrar. Hasses seger var hans första inteckning i den sjunde kåsan.
Ovanstående bild kanske ger en beskrivning av Kåsatävlingens karaktär för den som är intresserad av att deltaga.
Björn och Hasse visade många fina bilder från olika tävlingstillfällen inkluderande hur man mekar med cykeln. Denna
egenskap är mycket väsentlig för att få maskinen att gå maximalt bra, och Hasse har hela tiden befunnits vara mycket
duktig på sådant, vilket han haft mycken nytta av i sitt arbete med att utveckla motorcyklar för Husqvarna.
Perioden år 1969 – 1973 vann Hasse ytterligare SM-guld samt ännu en inteckning i Novemberkåsan. Så kom då det extra
framgångsrika året 1974, med en silvermedalj i LagVM i Six Days samt den tredje inteckningen i Kåsan, vilket betydde att
Hasse erövrade den sjunde kåsan för alltid. Överst ser man Hasse med den sjunde Kåsan i sin ägo. Den är dock extra värdefull,
då den samtidigt är den fjärde Kåsan som erövrades år 1936 av Edwin Sagström. År 1963 återköptes Kåsan av SMK och den
blev full med nya inteckningar, innan Hasse till slut erövrade den för gott.
Förutom framgångar på tävlingsbanan blev det också tillökning i familjen, med ett nytt endurolöfte, Peter, som också kom att nå
fina framgångar på sin mc.
Hasse vann ytterligare två inteckningar i den åttonde Kåsan, men sedan var det slut på detta segerkapitel. Under kommande år
fylldes prisskåpet på med ytterligare SM-tecken.
På 1970-talet ställde Hasse upp i en tävling i Nevadas ökentrakter utanför Las Vegas, Mint 400. Han vann sin klass tillsammans
med en amerikansk mc-åkande ökenräv vid namn J.N. Roberts, som vann den första tävlingen år 1968 tillsammans med Gunnar
Lindström på Husqvarna. Tävlingen var i början utlyst av The Mint Hotell i Las Vegas. Under 1970-talet fick Hasse även jobb hos
Husqvarna som produktutvecklare.
Hasse fortsatte att tävla regelbundet fram till 2009. År 2004 vann han World Motocross Championship for Veterans (ett årligt lopp
på Glen Helen Circuit, Kalifornien) i över 60-klassen.
Så kommer vi då till återväxten. Björn visar här upp ett foto av familjen Hansson, pappa Hasse, sonen Peter (också en mycket
framgångsrik enduroåkare) samt sonsonen Rickard, alla tre med mc-åkning som huvudintresse. Det verkar som om både arv och miljö
här har samverkat fullt ut.
Som avslutning berättade Hasse om den gången han vann tävlingen Falujungfrun. Förstapriset var en docka av en ung flicka med en
folkdräkt med en speciell huvudbonad, Falujungfrun. Till hans förvåning kom också en flicka in i en i en likadan dräkt och huvudbonad
och bjöd upp till vals. Trots Hasses idoga försäkringar om att han inte kunde dansa, fick han dock besked om att det var bara att följa
med i dansens virvlar. Det kan vara tufft att vinna en del tävlingar.
Efter välförtjänta applåder tackade Stickan Hasse och Björn för allt det intressanta vi fått höra med varsin blomsterbukett.
Här kommer den fjärde generationen Hansson i barnvagnen med farfars far och mamma efter applåderad och väl genomförd föreläsning.
Med en kaffekopp i handen synes situationen vara helt under kontroll.
”Sällsamt skimmer över sta´n, timmen den är blå”. Den svenska textversionen av Elvis gamla superhit ”Love me tender” får illustrera
stämningen på Kulturfabriken, även om klockan bara är runt 15.30. Stickan och resten av gänget spänner av med en kaffe och en bulle
efter den bensindoftande berättelsen.
