Idrottspionjärer

Starka sekelskiftespojkar

I slutet av 1800-talet började idrotten organisera sig i föreningar i Sverige. Detta ägde
även rum inom bl. a. nykterhets-, arbetar- och frikyrkorörelsen. Ovanstående bild visar
på en atletgrupp från år 1900. Sådana bilder var tämligen vanliga vid den tiden.
Skövde Atlet och Idrottssällskap utvecklades med tiden till IFK Skövde.

Under det tidigare 1800-talet var annars gymnastik- och skytterörelserna dominerande.
Dessa var oftast ämnade till att stärka det personliga välbefinnandet samt till den nationella
förmågans konkurrenskraft. Denna inställning övergick alltmera i den tävlingsinriktade
idrotten, vilket kom sig av, att den borgerliga inriktningen mot den icke tävlingsinriktade
idrotten utmanades av arbetarklassens vana vid fysiskt arbete och intresse av maximal-
prestationer. Se Jens Ljunggrens bok ”Den svenska idrottens historia”.

Nederst på bilden syns några idrottsredskap i form av tyngdlyftningsstänger, hantlar samt vikter.

En sådan vikt finns på Skövde Idrottshistoriska Muséum.

Friidrottsgrenen viktkastning är en föregångare till dagens släggkastning. Viktkastning var en
vanlig tävlingsform och har varit olympisk gren år 1904 i Saint Louis, USA och 1920 i Antwerpen.
Då användes en 25,4-kilos-vikt (56 eng. pounds). Segerkasten var då 10,46 respektive 11,265 m.

Ta gärna med en badrumsvåg hemifrån upp till Skövde Idrottshistoriska Muséum
och kolla hur mycket muséets vikt väger. Är den från tidigt 1900-tal eller av senare datum?

Redskapets vikt har nämligen ändrats under åren, då man senare använde en 15-kilos-vikt
utomhus och en 18-kilos inomhus.

Ännu senare har ett sådant här redskap använts och är fortfarande en officiell tävlingsgren för
ungdom och veteraner i Sverige. Nuförtiden skiljs inte på inomhus- och utomhustävlingar och
vikten har standardiserats till 15,88 kilo. Likt många andra grenar finns den nu också för kvinnor.