Majken Åberg – slungbollens mästarinna

Kastade världsrekord med slungboll år 1944

Denna idrottskvinna hade en udda passion – slungboll. Hennes far Arvid var släggkastare
och deltog i de olympiska spelen i Stockholm år 1912. När Majken växte upp kunde hon inte
ta upp sin faders arv, men den rotationssport som var närmast var då slungboll.

Slungboll var en svensk sport utan internationell förankring. Vid de Andra Internationella
Kvinnliga Idrottsspelen i Göteborg 1926 förekom dock denna gren som synes på följande bild.

Bildtext: Mrs Elliot-Tynn kastar slungboll, klädd i plisserad kjol, kavaj och högklackade skor.

När Majken för första gången år 1937 deltog i SM vann hon direkt och gjorde så varje år t o m.
år 1952, då slungboll var SM-gren för sista gången.

Slungbollen i sig själv kan se ut så här.

Det går att få fram olika specifikationer för hur en slungboll ska vara gjord, men en av
dem är:
En slungboll ska väga minst 1 kg och ha en omkrets av 52 cm, slungremmens bredd ska
vara 2,5 cm och ha en längd av 31 cm.
Från början var bollen gjord av läder, stoppad med nöthår och försedd med en läderslinga,
men dessa material har senare ersatts av gummi och plast.
Sedan långt tillbaka har slungboll varit en gren för flickor inom skolidrotten, men levde
länge kvar även i en del seniorsammanhang.

Under år 1944 kastade Majken ett svenskt rekord på 53,32 m. Det blev ju också inofficiellt
ett världsrekord, eftersom denna gren ej utövats på andra ställen.

Sveriges Olympiska Kommitté uppvaktade Majken inför OS 1948 i London. Diskus var ju en
olympisk gren och tanken var att Majken skulle kunna försöka sig på denna sport. Hon försökte,
blev svensk mästarinna detta år och blev uttagen till de olympiska spelen, vilket var en stor glädje
för henne. Hon kastade där ej på topp, men blev dock 7:a.

Efter slungbollens slut som SM-gren tappade hon intresset för tävlandet, utbildade sig till
gymnastiklärare och höll idrotten, vilken var hennes stora intresse, aktiv genom utövande
av ett antal andra sporter.

Det mesta av ovanstående texter samt den inledande teckningen är hämtat från Allers serie
med sportstjärnor från år 1950.

Majken och andra kan studeras på Skövde Idrottshistoriska Muséum.

Det övriga materialet är hämtat från diverse Internetsidor. Ett bildbehandlingsprogram
har kunnat användas efter tips från WIS hemsidesredaktör Janne Åberg. Programmet
hittas på länken https://www.adobe.com/se/photoshop/online/background-remover.html