Ur samlingarna på Skövde Idrottshistoriska Muséum hittar vi åter en idrottshjälte från 1940-talet.
Torsten Johansson kom ifrån Karlsborg (se gärna mer från Karlsborgs Idrottshistoriska Sällskap
samt från tidskriften Westgötarnas Idrottshistoria). Han blev Svensk Mästare ett stort antal gånger
och nådde även internationella framgångar. Han var samtida med Lennart Bergelin.
Lennart Bergelin nådde möjligen något större internationella framgångar och blev ju senare
Björn Borgs tränare, researrangör och följeslagare.
Tillsammans har Torsten och Lennart gått till historien för ”Undret i Varberg” år 1946. De spelade
Europafinal i Davis Cup och låg under efter första dagen med 0 – 2 mot Jugoslavien. Den andra dagen
vann de dubbeln och chansen till seger fanns kvar, om än den betraktades som liten. Torsten vann sin
match sista dagen, och Bergelin kämpade barfota på det blöta underlaget, sägs det, till seger i sin match
och totalseger med 3 – 2. En förunderlig vändning!
Här ses ”gamle-gamle-kungen” Gustaf V, eller Mr. G som han kallades i tenniskretsar, skaka hand med Torsten.
Bilden kan härröra ifrån ovannämnda match.
De två ovannämnda kombatanterna röjde väg för svenska tennisframgångar på 1950-talet.
Nästa storinternationella svenske tennisspelare var Sven Davidsson från Borås. Ovan ses Torsten och
Sven samspråka. Sven Davidsson spelade semifinal i Wimbledon
år 1956 och förlorade mot den tidens bäste spelare Jack Kramer från USA. Året där efter kom
den stora triumfen, då Davidsson i par med Ulf Schmidt vann dubbelklassen i Wimbledon.
Här ses Torsten posera tillsammans med en ung Ulf Schmidt.
Ulf bildade ju senare Davis Cup-par med Janne Lundquist på 1960-talet, där de spelade Sveriges
första Davis Cup-final och förlorade mot den tidens stormakt Australien.
Senare har ju Sverige på 1990-talet vunnit ett antal Davis Cup-finaler, och betraktades som det
årtiondets ledande tennisnation.
Av ovanstående betraktelse kan man kanske hålla med om, att Torsten Johansson var en av de
viktigaste grundläggarna för Sveriges senare makalösa framgångar i den internationella tennisvärlden.
Torstens kanske bästa styrka var den makalösa bollkontrollen. På äldre dagar spelade han framgångsrikt
i många stora seniorturneringar, men även yngre spelare hade stora besvär med honom, då han stod på
en plats på banan och därifrån lade ut sina returer till svårast möjliga platser på banan för motståndarna.
Han ägnade sig också ibland åt nöjet att slå en sk tromb, en boll som, efter att den studsat på motståndarens
planhalva, skruvade sig tillbaka in på den egna planhalvan. Besvärlig gubbe!