Utfärd till Helsingborgs Idrottsmuseum samt Birgit Nilsson-museet
juni 6, 2026 19:06:59
Gänget som åkte med Sällskapets utfärd år 2026.
Efter den tidiga starttiden kom så den efterlängtade kaffepausen nära överfarten av Lagan strax norr om Ljungby. Anders
hos Stenstorpsbuss fixade fram morgonmackor och kaffe ur en imponerande kanna.
Alla fick sitt, även om det blev en kort stunds väntan tills kön minskade.
Morgonen var skön, mackorna goda och även tedrickarna blev tillgodosedda. Det föll några tveksamma regnstänk, men de
hindrade på intet sätt det traditionella utomhusfikat.
Under tiden fram till fikapausen hade ordförande Stickan informerat utflyktsgänget om Sällskapets pågående verksamheter,
samt vad som är på gång senare i höst. I vår har vi ju haft ett par idrottscaféer och arbetet med att bygga upp muséet pågår ju
för fullt. Detta ska fortsätta samt ett bevistande av diverse kommunala sammankomster som Matfestivalen mm, som ska äga
rum efter sommaren.
Stickan hade även ordnat med en frågesportstävling, vilken första del ägde rum på morgonen. Den avslutande delen skulle bli
en eftermiddagshistoria. Kniviga idrottsfrågor, men förhoppningsvis passande med tanke på de medåkande.
Framme i Helsingborg klev vi av bussen vid Idrottens Hus, i vilket Idrottsmuseet är inrymt. Vi hälsades välkomna av Stickans
brorsa, vilken bor i staden, och tydligen i unga dagar varit stor läromästare för sina yngre kamrater i angelägna frågor.
Inne i museet hälsades vi välkomna av Idrottsmuseets ordförande och blev insläppta mot att vi skänkte museet våra autografer.
Ordföranden Tommy Ebersjö berättade Museets historia för oss, med en samling journalister som ville skapa något minnesvärt.
Museet kunde uppstå när en lämplig lokal kunde tas i anspråk. Vi fick också en uppgift om att lokalbekymmer genom åren varit
grund till att museet flyttat, hörde vi rätt?, över 30 gånger. Vi som själva vet vad det innebär att flytta ett museum baxnade, minst
sagt. I den nuvarande lokalen hoppas man givetvis kunna stanna kvar, och det förstår man för den är oerhört fin och lämplig, rakt
in från gatan utan hinder. Perfekt!
Förutom som museum nyttjas lokalen för föredrag, möten, konferenser mm samt för verksamheter som Projekt kring ofrivillig
ensamhet, där Tommy berättade om några mycket tillfredsställande episoder.
Helsingborgs Idrottsmuseum har också för några år sedan utnämnts till Sveriges bästa idrottsmuseum och ingen har sagt något
annat sedan dess, så omdömet lär kvarstå. Vid första anblicken fann vi uppgiften helt adekvat, men vi ämnade undersöka museet
närmare.
Tommy inbjöd oss att göra just detta, men först ville vår ordförande Stickan överlämna några minnessaker från oss och då givetvis
planschen och filmisarna gällande Skövdes förnämliga idrottsprofiler. Vi tackade Tommy med en stor applåd.
Alltsedan Sigge Lindbergs dagar, han var målvakt i det OS-bronsvinnande laget år 1924 i Paris, har duktiga målvakter varit
HIF-s signum. I mitten av denna träskulptur, utförd av Risto Karvinen, finns ju även Kalle Svensson, brons och silvermedal-
jören i VM. Mer om honom senare.
Risto Karvinen gjorde även en skulptur av Sally Bauer, som växte upp i Helsingborg. Hon innehade en mängd svenska rekord
och är mest känd som långdistanssimmare. Mest känd är hon för att hon som första kvinnliga skandinav år 1939 simmade över
engelska kanalen.
En turkisk OS-guldmedaljör finns representerad på muséet. Kazim Ayvaz föddes i Turkiet och brottades för detta land. Han
tog OS-guld år 1964 i Tokyo samt VM-guld år 1958 och år 1962. Hans guldmedaljer finns bevarade i detta vitrinskåp. Kazim
flyttade till Sverige år 1969 och efter hans bortgång ville hans dotter att medaljerna skulle finnas här på grund av hans starka
kopplingar till platsen. Även en medalj från turkiska staten, som uppskattning för hans stora gärningar, finns här.
En unik upplevelse är att muséet har statyer över ett antal kvinnliga fotbollsspelare, varav de här föreställer Hedvig Lindahl
och Caroline Seger.
Som synes finns på muséet en handboll, som användes under den olympiska finalen i Moskva år 1980. Redaktören för
Sällskapets hemsida fick här uppleva ett kärt återseende, då han själv såg finalen på plats. OS-finalen i Moskva mellan
Östtyskland och Sovjet dömdes av det svenska paret Carl-Olov Nilsson och Lars-Erik Jersmyr. Jersmyr är medlem i
Ängelholmsbygdens Idrottshistoriska Förenings Hall of Fame som medlem nr. 8. Möjligen har han skänkt bollen till
muséet? Matchen blev högdramatisk och avgjordes med en ”japan”. Det går att se matchen i länken
PLAY: OS-finalen 1980 Östtyskland – Sovjet – Handbollskanalen. Om man inte vill se hela matchen kan man klicka in sig
efter 1.24.20 och se den dramatiska upplösningen.
Här kan man också se föremål efter två andra stora svenska världsstjärnor, Björn Borg och Arne Borg. Björns racket är från
den sista Wimbledonfinalen Björn spelade år 1981, då John McEnroe blev för svår. Strax därefter lade Björn av med tävlings-
tennisen. De vita tennisbollarna från den tiden känns som ljuvlig nostalgi, trycklösa bollar, tunga, man fick verkligen ta ut slaget
ordentligt för att få fart på bollen med den tidens racketar. Björns racketar var också extremt hårt strängade, på gränsen av vad
trämaterialet i racketen tålde. Arne Borg tampades på 1920-talet med sin främsta konkurrent Johnny Weissmüller, senare känd
som Tarzan inom filmvärlden.
Rätt som vi gick och såg på muséet kom en av dess trotjänare, Christer Fermvik, längst till vänster, in på muséet. Han är bl. a.
vice ordförande i museet och dessutom en av Skövde AIK-s gamla tränare från säsongerna 1981 – 83. Det trevliga mötet visar
att idrottsrörelsen är utspridd och att intresset består länge, länge…
Museet har en vägg med representanter för de idrottspersonligheter som valts in i Helsingborgs Hall of Fame. Här är några.
Inge Danielsson minns vi kanske mest för hans två mål i matchen ”Undret i Lissabon”, när han gjorde två mål och Portugal besegrades
i en VM-kvalmatch. Inge spelade också år 1969 Europacupfinal för sitt Ajax tillsammans med Johan Cruyff mot AC Milan med Kurre
Hamrin i laget. Milan vann.
Ricky Bruch är ju välkänd för alla, en föregångare till Daniel Ståhl. Ricky tog brons i OS och tangerade världsrekordet en gång på
Stockholms stadion. Se särskild berättelse om det här: Ricky Bruch kliver in i ringen : Skövde Idrottshistoriska Sällskap.
Roland Nilsson är kanske Sveriges bästa högerback genom tiderna. Han var med i IFK Göteborgs semifinallag i Europacupen och i
VM-bronslaget år 1994. Han var brytstark, där en brytning många gånger blev en lyckad offensiv passning.
Caroline Seger är troligen Sveriges bästa kvinnliga spelare någonsin och Sveriges mest meriterade av alla. Hennes förmåga att dominera mittfältet har nog inget motstycke. Dessutom var hon målfarlig och erövrade två OS-silver och tre VM-brons.
Så kommer vi då till en av stadens riktigt stora fotbollsstjärnor, Henrik Larsson. Henke var ju med och tog upp HIF i Allsvenskan
och blev upptagen i Museets Hall of Fame redan år 1992. År 1994 blev han bronsmedaljör i VM, senare blev han gudaförklarad av
Glasgow Celtics fans, han betydde så mycket för det svenska landslaget och avgjorde med två geniala passningar Champions League-
finalen för sitt Barcelona mot Arsenal. Till och med som staty lyckas han dribbla bort vår ordförande Stickan. Vilken kille!
Meritmässigt för de fotbollsspelande herrarna är dock museets främsta person Kalle Svensson, ”Rio-Kalle” benämnd. När Torsten
Lindberg lade av tog Kalle tag i landslagets målvaktshandskar och bar dem med framgång under VM i Brasilien år 1950. Visserligen
fick han släppa in sju bollar mot Brasilien, då publiken viftade med vita näsdukar som tecken på ”morsning och goodbye”, fast på
portugisiska, men övriga matcher var så lyckade att ett VM-brons kunde bärgas. Hans bästa matcher gjorde han dock i Sao Paulo.
Likaså blev det OS-brons år 1952 i Helsingfors och så det bästa ett svenskt herrlandslag lyckats med, VM-silvret 1958 i Sverige.
När vi nu hade beskådat museet närmare kunde vi konstatera att det nog är Sveriges bästa, det går inte att förneka. Kvaliteten på
föremålen, uppdukningen i förnämliga vitrinskåp, roll-ups och takfästa föremål är av förnämligt utförande. Bokhyllorna är välfyllda
för dem, som vill studera historier närmare, utrymmena är väl tilltagna, ljusa och lättillgängliga, med goda möjligheter till samman-
komster. Allt blev en mycket värdefull förebild för oss själva, när vi nu återuppbygger vårt eget museum. Vi kanske i någon mån kan
närma oss det vi såg. Kanske kan vi vidareutveckla den digitala visningen? Är det bra? Vi får grunna.
Vår ordförande Stickans redan framförda tack till Tommy kunde i sanning upprepas när det nu var dags att uppsöka ett näraliggande
näringsställe.
I ett hus precis bredvid Idrottens hus fanns det passande nog en restaurant med god mat. Vi tog själva från buffén av den välsmakande
maten med mycket grönsaker.
Solen tittade in lite försiktigt, det var ett förträffligt utfärdsväder.
Kaffedags!
Utfärdsdeltagarna verkade belåtna nu när både den vanliga tarmen och den speciella kaffetarmen fått sitt.
Efter en lugn matsmältning och stilla promenad till bussen kunde vi fortsätta vår tur norrut mot Bjärehalvön, Västra Karup och
Birgit Nilsson-muséet strax utanför Båstad.
Framme vid muséet delades vi in i två grupper, den ena gruppen fick besöka muséets utställningslokal och själva ta del av de
fina samlingarna med hjälp av berättelser och musik inspelat på en mobiltelefon. Det förelåg fotograferingsförbud, så det går
här bara med ord att beskriva hennes sparade scenkläder, alla vackra saker hon tyckte om att köpa, fantastiskt vackra smycken
i vackert belysta vitrinskåp, en bevarad episod av Här är Ditt liv, där Lasse Holmkvist intervjuade Birgit Nilsson. Via bilder och
föremål och inspelade berättelser fick man ta del av hennes karriär. Likaså fanns inspelningar med hennes konsert- och opera-
framföranden med mycket god ljudkvalitet.
Under tiden fick den andra gruppen följa med en guide in i Birgits föräldrahem, som står oförvandlat sedan hon själv använde
det efter sin sångarkarriär.
Den första gruppen tog en sittpaus innan det var dags för dem att komma in i boningshuset.
Den andra gruppen guidades av Elisabeth Boström, som tillika är VD för museet. Vi fick höra talas om Birgits liv som ung flicka,
hur hon arbetade på gården, sjöng i kyrkan, blev upptäckt av en sångpedagog, sökte in till Kungliga Musikakademin, kom in,
faderns tveksamhet mot yrkesvalet, hennes första framträdanden, mötet med hennes blivande man, fortsatta karriär, giftermål,
alla musikaliska triumfer. Hon ärvde gården efter fadern, behöll den och använde den som sommarboende under de senare åren i
samband med hennes konserter i Västra Karups kyrka. Med sparsam modernisering har huset bevarats mycket, som det en gång
var, och drivs nu av Birgit Nilsson Stiftelsen.
Vi avslutade besöket på muséet med att betrakta denna byst, som står i trädgården vid museet. Den är utförd av Ulla och Gustav Kraitz.
Vi satte oss åter i bussen, som Anders säkert rattade norrut utmed Nissastigen. Under färden fick alla chansen att vinna fina priser i
ett lotteri, som Mikael, Urban och Eva-Lotte handhavde. Stickan och Bengt hade under färden berättat intressanta minnen från när
och fjärran, och efter fikapausen vid en vacker sjö kom så den andra omgången med frågesport. Efter sammanräkning med förmid-
dagens omgång visade det sig att Bengt Pettersson svarat bäst med 18 rätt av 24 frågor, varav 11 rätt av de 12 frågorna på eftermiddagen
med lokala sportfrågor från Skövde. Fenomenalt! På delad andraplats kom Urban Brumm och Christer Carneryd, vilket var starkt av
Christer då han bor i Tibro, men för all del gärna hänger med Skövdegänget. Heder åt Stickan, som ordnat till en så utslagsgivande
frågetävling samt till fru Cecilia, som hjälpt till med den snabba rättningen.
Så i trakten av Börna tog Stickan mikrofonen och tackade Mikael för arrangerandet av denna förnämliga utfärd samt övriga styrelse-
medlemmar Bengt, Eva-Lotte och Urban för god assistans under färden. Stickan tackade Anders vid ratten för att ha kört oss mycket
säkert och lugnt hela dagen och på det hela lett oss på rätta vägar.
Det var i sanning en hel dag och en och annan sov nog ovaggat senare på natten.
