Sommarutflykter 3

När man besöker olympiska spel har man ibland chansen att få stifta bekantskap med idrotter man aldrig
kommit i beröring med tidigare. Bilden ovan är från en landhockeymatch på Stadion för Unga Pionjärer i
Moskva år 1980. De unga pionjärerna var på den tiden kommunistpartiets ungdomsorganisation, som hade
en egen mycket fin idrottsanläggning, så fin att den var platsen för ett par matcher i den olympiska
landhockeyturneringen.

Trots att sporten var ny att betrakta, var den lättillgänglig att förstå om man kunde några grundregler
för hur spelet ska spelas. Det blev några mycket trevliga timmar på läktaren, som var mycket välbevakade av
polis och militär. Man tog säkerheten på mycket stort allvar efter de tragiska händelserna i München åtta år
tidigare och närvaron av fotpatrullerande personal på matcharenor och stadens gator mycket hög. Alltnog,
landhockey var en mycket trevlig bekantskap, som mycket väl skulle kunna locka många deltagare även i
Sverige.

En betydligt mer välbekant sport för oss nordbor är givetvis handboll. Handboll är som bekant en mycket
hård sport, men runt år 1980 var den ofta brutal. Nu för tiden åker man ju ut fortare än kvickt, om man går
in med raka armar och knän på motståndaren, men då var det en effektiv försvarsmetod. Bilden ovan är
hämtad från OS-finalen mellan hemmanationen Sovjetunionen och DDR, eller Östtyskland som landet då
officiellt hette i Sverige. DDR syns i blåvit matchdräkt.

Resultatet vid full tid var oavgjort och likaså efter den första förlängningen. I slutet av den andra
förlängningen ledde DDR med ett mål, och i de sista spelsekunderna blev en sovjetspelare frispelad med
en sk ”japan”, lade bollen stenhårt i golvet mellan målvaktens ben och.. bollen studsade upp i ribbans
underkant och ut i målområdet. Seger för DDR och de tillresta östtyskarna jublade vildsint på den
fullpackade läktaren, liksom spelarna på planen.

Friidrotten betraktas av många dock som OS huvudattraktion. Allt eftersom tiden gått har idrotten
blivit mer jämställd i fråga om att ha samma grenar för damer som för herrar. På 1940-talet fanns det
t ex inga 800-m-löpningar i storinternationella tävlingar för damer. Det har tagit lång tid att justera detta.
År 1980 löptes det dock 1500 m, och på bilden syns den blivande segraren Tatiana Kazankina från Sovjet i
rött främst i bilden. Tvåan i loppet blev Christiane Wartenberg, DDR med nummer 140 och trea blev Nadia
Olizarenko, också Sovjet, med nummer 281. I allmänhet var det många deltagare från Sovjetunionen samt
från DDR på den olympiska prispallen detta år. Någon som kommer ihåg varför?

Ett mycket spännande möte var mellan britterna Steve Ovett och Sebastian Coe på 800 m och 1500 m.
Länge var det dock ovisst om de skulle få springa i OS. Efter Sovjetunionens angrepp på Afghanistan ville
många, främst USA, att OS i Moskva skulle bojkottas, och många länder ställde upp på detta, med följd att
prispallen mest besöktes av de starka idrottsnationerna Sovjetunionen och DDR.

Den olympiska kommittén från UK ville dock ha med sina idrottare i OS, vilket dess regering inte var glad åt.
Steve Ovett vann 800 m och Sebastian Coe 1500 m (han spurtar just förbi tvåan Jürgen Straub från DDR i blått
på bilden ovan med Ovett alldeles efter sig). Coe är ju numera ordförande i IAAF, det internationella
friidrottsförbundet.

På prispallen spelades inte ”God save the Queen” för de båda britterna och Union Jack vajade inte för vinden.
I stället spelades den olympiska hymnen och olympiaflaggan hissades högst upp vid dessa prisutdelningar.

Fler minnen från Olympiska Spel följer.