Sällskapet på WIS Inspirationsdag

Efter över ett års stillastående har samhällets samvaroverksamheter åter börjat fungera. Detta
gäller förvisso också de idrottshistoriska sällskapen/föreningarna. Har nedstängningarna fått
den verkan att medlemsantal och drivkraften minskat? Kanske, men för att få en bra återstart
inbjöd Westgöta Idrottshistoriska Sällskap (WIS) sina ingående sällskap/föreningar till en
Inspirationsdag för att få upp ångan igen. Mötet ägde rum på den gamla Sockerfabriken i Lidköping,
och ovan ser vi mötesdeltagarna i den utomordentliga samlingssalen Sockertoppen, där man även
kan ha diverse festliga tillställningar. 

Flera av de närvarande deltagarna blev imponerade av byggnaden och av hur väl den tillvaratagits
efter dess forna användning. En byggnad av mycket god kvalitet, byggd på en granrisbädd i Lidköpings
strandlera enligt närvarande sakkunniga.

Sällskapet från Skövde representerades av Stickan Carlsson och Urban Brumm.

WIS ordförande Roland Gustavsson hälsade alla välkomna och betonade, att sällskapen måste
fundera på hur verksamheterna ska utvecklas i framtiden med tanke på de samhällsförändringar,
som ständigt sker. Likaså påminde han om att det saknas en nationell samverkan, när det gäller
idrottshistoria och att WIS, med sina 19 ingående sammanslutningar och drygt 4000 medlemmar,
är unikt i landet, eftersom landets övriga sammanslutningar tillsammans är mindre än WIS.

För att sätta in WIS verksamhet i ett sammanhang, hade WIS bjudit in några gästföreläsare och
verksamhetsutvecklare.

Först ut var Anders Albertsson, distriktsidrottschef för RF/SISU. Han talade om förenings-
demokratins betydelse och hur den kan synas svag med mycket få deltagare på de flesta årsmöten.
Det finns också svårigheter att rekrytera styrelseledamöter och ibland saknas det kandidater, som
vill åtaga sig ordförandeskapet. Han menade att sådana personer måste stöttas i sina åtaganden. Vi
ser även ett stort antal kommersiella aktörer på idrotts-/motionsmarknaden, som aktivt konkurrerar
med sina diverse verksamheter. Anders betonade att han är övetygad om, att de ideella krafterna
kommer att behövas, och han visade med egna erfarenheter hur betydelsefulla sådana är. Han menade
att det är väsentligt att även i framtiden värna föreningsdemokratin.

Nästa föreläsare var Lena Gustafsson från Västergötlands Hembygdsförbund. Hon berättade
om en över 100 år gammal verksamhet, som måste fundera på hur denna ska fortleva i en tid
med minskande föreningsaktiviteter över lag i samhället. Traditionellt har föreningarna många
gånger varit ett kitt i den sociala samvaron, framför allt på mindre orter. Hembygdsföreningarna
har ofta samlat på sig ”gamla grejor”, men till vad nytta? Hon kom in på hur viktigt det är att syftet
med föreningarnas arbeten är klart för de agerande. Beträffande museiverksamheten måste föremålens
användningsområden kunna bekrivas och det är väsentligt att kunna bifoga berättelser om dem. Likaså
kan man med fördel inse att föremålen kan medföra igenkänning hos många och inge en känsla av nostalgi.

Hon menade även att nutidens möjligheter till digitalisering och spridning av kunskaper gör det
lättillgängligt och roligt att få lära sig om gamla föremål och företeelser på nätet. 

Närheten till den idrottshistoriska rörelsen är påtaglig.

Efter en god och närande lunch hjälpte RF/SISU till med att försöka få de närvarande att fundera
på och ge svar på den framställda formuleringen ”Hur möter WIS och de lokala sällskapen framtiden”.
De främsta frågorna berörde rekrytering, digitalisering, samverkan och aktiviteter. 

Deltagarna vid de olika borden diskuterade detta och annat och svar samlades in för att presenteras och
analyseras vid något framtida möte i WIS regi.

Förhoppningsvis går sällskapen ut styrkta av sammankomsten, inte minst därför att många bekanta nu
åter fick chansen att träffas och berätta gamla minnen och historierna duggade tätt.