Resmål – olympiska Sydney del 2

Om man åker med färja tvärsöver Sydneybukten eller tar vägen över Sydney Harbor Bridge kan
man ta sig till Taronga Zoo, en zoologisk park, vilken ibland förevisas på olika TV-program. I den
parken kan man se känguruer, krokodiler, koalabjörnar, näbbdjur och andra typiskt australiensiska
djur. Härifrån får man en fin överblick över de centrala delarna av staden. Dessutom var det en god
plats att betrakta de olympiska segeltävlingarna.

Från en färja eller en sight seeing-båt är denna bild en sammanfattning av två av stadens mest
kända sevärdheter, Operan i Sydney samt Sydney Harbor Bridge.

Dansken Jørn Utzon var arkitekt till Operahuset, som invigdes 20 oktober 1973. Det ligger på
Bennelong Point i Sydneys hamn, norr om botaniska trädgården.

Enligt Wikipedia påminner de sfäriskt formade, klinkertäckta ”fasadskalen” på operans yttre
många om segel. Operahuset har blivit Sydneys mest kända byggnadsverk, och 2007 utnämndes det av Unesco till världsarv.

Byggnadens 16 000 kvadratmeter fasadyta  kom att täckas av 1 056 000 glaserade, vita klinkerplattor.
Dessa är tillverkade av lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken
Skrombergaverken på samma ort.

Under de olympiska spelens dagar kunde man ta del av diverse uppträdanden på Sydneys
gator och torg och i den olympiska parken. Det mest karakteristiska och traditionella
australiensiska musikinstrumentet kallas digeridoo. Det är konstruerat, som ett hål borrat
genom en lång trädgren. Man blåser i ingångshålet och läpparna formar olika toner.
Instrumentet grundar sig på samma fysik som alla andra blåsinstrument, men tack vare
konstruktionen blir ljudet mycket karakteristiskt. Klicka på denna länk för att höra hur
det låter. Om man inte har tillgång till ett originalinstrument, kan man själv åstadkomma
ett liknade ljud genom att blåsa i en trädgårdsslang av några meters längd. 

Det kan vara roligt att sammanbinda en viss plats vid en viss tidpunkt med affischer på platsen.
Simmaren Ian Thorpe var stor redan innan spelen, och större blev han, som den mest
medaljprydde idrottsmannen under OS i Sydney, hans hemstad.

På stadens gator kunde turisterna få avnjuta det underbara ljudet från ett annat traditionellt
blåsinstrument, den skotska säckpipan. Tydligen hade myndigheterna kontroll på verksamheten
som här, där den kiltbärande musikanten kontrolleras på en gata i Sydneys Chinatown.
Kontrollen gick bra och välljudet kunde fortsätta.

Under tävlingarna kunde också dessa svenska djävulsliknande fans bekanta sig med en kinesisk
kollega. Denne visade sig inte alls rädd för de vilda nordborna, kanske för att han inte kände till
Djävulen eller för att svenskarna Jörgen Pettersson och Jan-Ove Walldner förlorade både
brons- och guldfinalerna mot kinesiska spelare.

De svenska handbollsherrarna erövrade för tredje gången i rad OS-silver. Här ses Stefan Löfgren,
Andreas Larsson från IFK Skövde, lagledaren Bengan Johansson, Magnus Wislander samt
målvakten Tomas Svensson avvakta de sista sekunderna i semifinalvinstmatchen mot Spanien. 

Alla fester har sitt slut och under den sista dagen under dessa förnämliga olympiska spel
syns här Operahuset från bron över Sydneybukten.

Bron är 503 m mellan bropelarna och den segelfria höjden är 52 m. Den invigdes år 1932
och hade aldrig varit avstängd för trafik innan de båda olympiska maratonloppen. Denna
dag dominerades bron av fotgängare och maratondeltagare. Kommer inte löparna snart?

Jo, här kommer de! De två i ledningen hade gått ut hårt, men föll så småningom långt ned i
resultatlistan. Se deras resultat här. Men de var först över Harbor Bridge!

Australien har sedan européernas upptäckt av kontinenten år 1770 plågats av konflikter mellan
kolonisterna och ursprungsbefolkningen. På senare år har statsledningen försökt göra bot för
många oförrätter med blandade resultat. Till detta har under årens lopp en stor invandring ägt
rum från hela världen, vilken brutit den brittiska totaldominansen.

En sång, ”I am Australian”, har beskrivit denna historia. Den skrevs på 1980-talet av medlemmen
Bruce William Woodley i The Seekers, den världsberömda folksångsgruppen från 1960-talet.
Bruce syns längst till vänster på bilden ovan, som visar The Seekers under senare tid. Texten gjordes
tillsammans med Dobe Newton.

”I am Australian” har kommit att betecknas som Australiens ”andra nationalsång” och kan höras
med The Seekers här.

I och med denna artikel avslutas sommarläsningen på Sällskapets hemsida för i år.