Resmål – olympiska Helsingfors

Helsingfors Olympiastadion användes vid de olympiska sommarspelen i Helsingfors år
1952. Utanför stadion restes en staty föreställande Finlands meste olympiske medaljör,
Paavo Nurmi. Statyn är gjord av den världsberömde finske arkitekten Alvar Aalto, 1898 – 1976.
Nurmi deltog i de tre olympiska spelen 1920 – 1928 i Antwerpen, Paris och Amsterdam. Hans
olympiska medaljskörd blev nio guld- och tre silvermedaljer.

Som vanligt hemlighålls namnet på den som ska tända den olympiska elden. När namnet
på den siste fackelbäraren började skrivas på en elektrisk anslagstavla, PAA.., bröt enligt
de gamla skrifterna ett massivt jubel ut på stadion. Den störste olympiern genom tiderna
hade fått uppdraget och äran.

Ett par guldmedaljörer från OS 1952 i Helsingfors kom på besök under de första världsmästerskapen
i friidrott, som hölls i Helsingfors år 1983. Symboliskt besökte de statyn av Nurmi. De var Dana
Zatopkova, olympisk guldmedaljör i spjutkastning 1952 samt silvermedaljör i OS i Rom år 1960 och
hennes make Emil Zatopek med fyra olympiska guld- och en silvermedalj från OS i London år 1948
samt i Helsingfors år 1952. Trots att Emil fallit i djup onåd i sitt hemland Tjeckoslovakien i samband
med resningen år 1968, hade tiderna vänt något och paret hade fått tillåtelse att resa utomlands och
välförtjänt hyllas under ett antal tillfällen framöver.

Lokalhistoriskt för Skövde kan nämnas att en av Sällskapets grundare, Tage Ekfeldt, representerade
Sverige på 400 m under spelen i Helsingfors. Läs mer om Tage här.

Helsingfors Olympiastadion syns här under invigningsceremonin för VM i friidrott år 1983.
Den är ju mycket välbekant i samband med Finnkamperna, men har också varit värd för VM
i friidrott år 2005 samt ett antal EM under åren.

Olympiastadion stod klar redan år 1938. Helsingfors skulle ha varit OS-värd redan år 1940,
men då kom ju världskriget emellan. Se artikel här.

Som turist i staden är nog Domkyrkan vid Senatstorget ett ofta fotograferat objekt.

Framför Domkyrkan står en staty av tsar Alexander II av Ryssland. Han var tsar under
åren 1855 – 1881. På den tiden var Finland en del av Ryssland under beteckningen
Storhertigdöme. Som Storhertig begynte han en del åtgärder, som gav Finland ett visst
självbestämmande. Uppenbarligen är han fortfarande ett aktat namn i Finland, då hans
staty finns kvar långt efter det, att han mördades under ett attentat och att Finland utropade
sig som självständig republik år 1917.

Det är inte långt mellan sevärdheterna i Helsingfors, som ibland kan tyckas påminna om
Göteborg i fråga om storlek samt med ett inslag av hus byggda på diverse berg i staden.

Insprängt i ett berg hittar man Tempelkyrkan. Med berget som väggar kan kyrkan kännas, som
en plats där lugn och stillhet råder, likt hur det kan vara i en av kontinentaleuropas eller Englands
gigantiska stenkatedraler.

Detta ståtliga konstverk kan tänkas föreställa ett antal orgelpipor. Konstverket är gjort av
Eila Hiltunen och benämnt Passio Musicae. Det kallas också Sibeliusmonumentet och ska
minna om Finlands störste kompositör Jean Sibelius, 1865 – 1957.

Förutom orgelpiporna finns en avbildning av kompositören som en del av konstverket. Som
exempel på Sibelius musik kan här lyssnas till Finlandia.

Om man kommer med en finlandsfärja till Helsingfors kan detta motiv vara ett av de första
man möts av en sommardag nere vid hamnen.

Nere vid hamnen ligger en synnerligen karakteristisk finländsk företeelse, Kauppatori, Salutorget
eller kanske Köptorget. Här bjuds på en sagolikt färgprakt en dag i augusti med ett stort inslag av
skogens rikedomar i form av bär och svamp samt andra vegetabilier. Finländarna kan verkligen ta
vara på skogens guld, inte bara de milsvida skogarna för träbyggnationer.