Resmål – olympiska Aten

Under sommaren ska här redovisas förslag till idrottshistoriska resmål med platser för
olympiska spel som tema.

Givetvis börjar allt i Aten och Grekland, där de klassiska spelen hölls som en fredsmanifestation
i många hundra år. År 1896 återupplivades spelen efter starkt initiativ av den franske baronen
Pierre de Coubertin.

Alldeles nedanför Akropolis befinner sig Dionysosteatern, byggd i klassisk grekisk teaterstil
med sluttande läktare och ett akustiskt centrum mitt på scenen, som gör att minsta ljud från
skådespelarna hörs tydligt över hela anläggningen.

En flertusenårig skulptur finns kvar, som visar Dionysos, den gamle grekiske guden
med vinklasar, hans gudomliga domän. Det fanns en särskild Dionysoskult, där
deltagarna vid speciella tillfällen verkligen släppte loss med dryckenskap och andra
vilda förlustelser.

Beträffande den sportsliga delen av en grekisk resa kan man studera ursprunget om
man åker till Delfi.

Här ses stadion i Delfi. Längden på banan benämndes ”stadion”, så loppets längd angavs i
antalet stadion löparna skulle springa, eftersom man inte sprang en rundbana utan fram och
tillbaka.

Bevarade syns här ett antal byggnader, som kanske kan benämnas startbås. Några nutida
turister verkar vilja utnyttja dem för att känna på idrotten i dess ursprungliga miljö.

Redan från början var man ju medvetna om betydelsen av en god start och de här
urgröpningarna torde varit de första ”startblocken”.

Den nutida turisten har på bilden snart avverkat en ”stadion” och kommer fram till
vändstenen om loppet ska fortsätta med en längre sträcka. 

Platsen är således Delfi, där Pythian höll till, sierskan som anlitades av de grekiska
städerna och andra maktcentra för att förutspå utgången av diverse kommande händelser.
Den lydiske kungen Krösus frågade en gång om utgången av ett anfall mot det mäktiga
Persien. Pythian svarade att en stormakt skulle falla sönder, vilket gladde kungen. Det visade
sig dock att det blev Lydien som krossades. Pythians svar kunde ofta tolkas på mångahanda sätt. 

Den kanske mest berömda händelsen ur gammalgrekisk historia var slaget vid Marathon,
där en persisk armé besegrades av grekerna. Det berättas att en budbärare, Feidippides, fick
uppdraget att meddela staden Aten om segern. Han sprang ca 4 mil, berättade om segern och
föll död ned på grund av ansträngningen. Legenden ledde till vår tids marathonlopp, 42.195 m.
Ovan ses idrottsplatsen Feidippideion i Marathon uppkallad efter den legendariske budbäraren.

Sedan långloppskulturen på 1970-talet även började omfattas av motionärer, uppstod ju en våg
av marathonlopp i många städer och även på mindre orter. Aten Marathon var år 1981 ovan inte
så stort men redan klassiskt i den moderna versionen. Karakteristiskt för detta lopp är den stora
höjdskillnaden under loppet, då löparna måste springa över en mindre bergskedja på vägen, vilket
innebär en maximal höjdskillnad på ca 120 m, mycket större än i något annat ordinärt lopp.

Banan användes även år 1982 under EM i friidrott i Aten samt under OS i Aten år 2004.

Målgång under den moderna tiden, från OS 1896 till nuvarande tider har skett på Kallimarmaro
Stadion – Marmorstadion, där alla de olympiska tävlingarna ägde rum år 1896.

Som under alla marathonlopp är upploppet något alldeles speciellt. Oavsett placering i loppet känner
sig många som segrare eller är åtminstone glada, att strapatserna är över, för denna gång.

Marmorstadion i Aten – klassisk idrottshistorisk mark. Man ser influensen från Delfi med de trånga
kurvorna. Nutidens standardiserade 400 m-bana har dock sitt ursprung från den första olympiska
stadion i modern tid i Aten.