Idrottscafé med Dag Wennlund

mars 14, 2026 17:03:42 Urban Brumm

Dag Wennlund jublar över 5:e-platsen i VM i spjutkastning år 1995 på Ullevi i Göteborg.

Sällskapet hade denna gång besök av en av Sveriges bästa spjutkastare någonsin, Dag Wennlund från Mariestad,
som under ett antal år på 1980- och -90-talen tillhörde den yppersta världseliten.

Här ses han till vänster tillsammans med de två andra svenska spjutkastarna, som under några år bildade världens
(kanske) bästa tremannalandslag i spjutkastning, Patrik Bodén och Peter Borglund.

Dag tackade inledningsvis för inbjudan och sade att det var ett nöje att få komma och berätta om sitt idrottsliv. Han
växte upp i Mariestad och sysslade med många idrotter och var inte bra i någon. Det var fotboll och handboll och annat,
bl.a. besök på Vänershof, där man då både spelade fotboll och ägnade sig åt fri idrott av mångahanda slag. Nu för
tiden finns det en ny fri idrottsarena i Mariestad i Krontorp, vilken Dag var med och invigde år 1997, då han även
lockade med sig kompisen Patrik Bodén.

Fri idrotten i Mariestad utövades och utövas av Mariestads Allmänna Idrottsförening, MAIF, och en av ledarna och
tränarna var Kjell Bengtsson, som ses på bilden. Kjell var spjutkastare själv, men höll även på med släggkastning och
vid enstaka tillfällen viktkastning. Huvudgrenen var dock spjutkastning, och Dag tog intryck och försökte sig på det
utan speciell framgång. Emellertid höll intresset i sig och plötsligt började de bättre resultaten komma, något oväntat.
Med hjälp av Kjell började de goda resultaten bli väldigt goda.

En av Dags tränings- och tävlingskompisar, Jonas Mellblom, höll också på med spjutkastning, men skadade sig och började
intressera sig för tränarrollen. Han var så intresserad att han tog personlig kontakt med de då bästa friidrottstränarna som
fanns, för att försöka lära sig mer. Med hjälp av Jonas tränarinsatser under lång tid utvecklade sig Dag till en kastare av
världsklass. Jonas har hela sitt liv därefter ägnat sig åt spjutkastning som tränare och ledare på högsta nationella nivå och
dessutom som sportkommentator i TV från OS och andra storinternationella mästerskap.

År 1985 blev ett verkligt genombrottsår för Dag. Han fick tillfälle att åka till USA, där han i Austin, Texas gick på college för
att studera samt representera universitetet som idrottsman på sedvanligt amerikanskt sätt.

I en tävling där klippte han till med det personliga rekordet 94,20 m, vilket då var Svenskt rekord och det vid det tillfället
årets längsta spjutkast i världen. Det visade sig att därefter kastade ingen svensk längre med den sortens spjut, som då
användes. Året innan hade nämligen Uwe Hohn, DDR, kastat 104,80 m med den sortens spjut, vilket innebar fara för
verksamheten på andra kortsidan av arenan. Man fick förändra tyngdpunkten på spjutet, så att det dök tidigare och
kortade av kastlängderna.

Denna framgång blev även direkt livsavgörande för Dags liv även efter spjutkarriären. Dag fick ju erbjudanden från olika
klubbar att gå över till dem, men MAIF-s styrelse under ledning av Ingvar Gannå erbjöd Dag möjligheten av att få anställning
hos Länsförsäkringar. Gannå sade enligt Dag att idrottskarriären varar i tio år och sedan behöver man ett jobb. Dag följde dessa
kloka ord och är ännu idag anställd hos företaget, nu som bankchef. På Dags kavajuppslag satt företagsloggan väl synlig  vid
hans besök.

Dag blev även Universitetsmästare i USA under åren 1986 och 1987.

Just året 1985 blev ett mycket bra år för Dag då han vann många tävlingar med seger i Finnkampen som en höjdpunkt. Det
sista vinnande kastet var på väg att flyga utanför kastzonen, men seglade inåt och landade några cm på rätt sida av linjen.
Med tanke på kvaliteten hos det finska landslaget jämställer Dag denna prestation med en medaljplats i något av de stor-
internationella mästerskapen.
Som grädde på moset vann också detta år det svenska herrlaget Finnkampen för första gången sedan år 1969.

Dag kvalificerade sig under åren 1986 – 1996 till EM, VM eller OS vid varje tillfälle med blandade resultat. Ibland utslagen i kvalet,
många gånger på placering 6 – 8 i finalerna. Den första OS-tävlingen för Dag var år 1988, då han kom 8-a i finalen. Tyvärr kom
ju dessa olympiska spel även att handla om dopinghändelser. En person blev påkommen med dopingpreparat och hävdade att
han sålt sådana till olika svenska idrottare, dock ej till Dag. Påståendena kunde inte verifieras, men de uppkomna frågorna störde
ju onekligen den sista uppladdningen för idrottarna. Den mest ihågkomna dopinghändelsen var ju diskningen av Ben Johnson
på 100 m. Just under loppet var det inget speciellt, men dagen efter blev det ju full cirkus. Som kuriosa berättade Dag att han
var på planen i Seoul och tävlade just under 100-m-finalen.

På bilden till höger syns Dag tillsammans med tre simmare. Johanna Larsson, gift van Wijnen och Eva Nyberg var OS-deltagare
från Mariestads SS och det verkar troligt att de är med på bilden.

Under år 1995 var Dag i kanonform och satte nytt personrekord med resultatet 85,02 m, vilket blev hans slutliga personliga
rekord med det nya spjutet. Strax efter denna tävling blev han skadad i kastarmen och fick lov att rehabilitera sig, vilket innebar
att han inte gjorde ett enda maxkast innan det var dags för VM på Ullevi i Göteborg. Där klarade han att kasta så långt i kvaltävlingen
att det räckte för final och väl där uppnådde han sitt bästa resultat någonsin i ett internationellt mästerskap genom att komma på
5-e plats efter ett kast i tredje omgången på 82,04 m.

I och med OS år 1996 i Atlanta avslutade han sin karriär som aktiv idrottsman, men var kvar som ledare under tidigt 2000-tal i
landslaget under Ulf Karlsson. På bilden ovan ses han vid en återträff med gamla spjutkastare och ledare. I mitten syns t.ex.
bredvid Dag den gamle spjutikonen Janis Lusis från Sovjetunionen/Lettland.

Dag erövrade under sin tid tre SM-guld, sex SM-silver och ett SM-brons. Han slog det svenska rekordet tre gånger, både med det
gamla och det nya spjutet. Han sade att han numera mår väldigt bra fysiskt, trots byte av höftleder samt en något begränsad
rörlighet i kastarmen. Särskilt nöjd är han med resultatet och efterbehandlingen av höfterna, som inte är till något besvär.

Publiken i Askebergasalen följde Dags berättelse med stort intresse och var nyfikna på hur bytet av spjutmodell upplevdes av
kastarna och likaså erfarenheterna att tävla i de gamla öststaterna samt den dopingkultur som då förekom där. En diskussion
fördes också om de förhållanden som de gamla öststatsidrottarna levde under.

Efter slutfört anförande och besvarande av frågor avtackades Dag med en blomsterbukett och stora applåder från åhörarna.
En del eftersnack ägde också rum med personer ur publiken.

Därefter vidtog sedvanlig kaffe- och eftersnacksstund i Julihnscaféet, varefter besökarna inväntade framtida idrottscaféer,
närmast med handbollstränaren Magnus Frisk i april månad.