Forntidssommar

En solnedgång över Stonehenge sommaren 1978. Foto: Hans Forss.

Detta mäktiga forntidsmonument lär vara byggt under perioden 5100 – 3600 år sedan. Man har noterat att det är byggt på ett sätt, som
markerar sommar- och vintersolstånden. Vad det ska vara bra för kan man fråga sig, men många forntidsskapelser uppvisar samma
egenskaper. Kanske var det extra viktigt i ett rent bondesamhälle att kunna hålla reda på årstiderna.

Monumentet finns i södra England några mil norr om staden Salisbury. Även dagens människor ser på det med vördnad och en del
andliga rörelser använder det gärna för sina kulthandlingar. Vad beträffar turister kommer de i en aldrig sinande ström. Det finns
definitivt en stor beundran för forntidens människors förmåga att uträtta detta stordåd, stenåldersmänniskorna var verkligen
specialister på att hantera sten.

För ungefär 4 800 år sedan under den yngre stenåldern, dvs. något innan de överliggande stenarna i Stonehenge lades på plats,
restes dessa stenar på den hebridiska ön Lewis väster om det skotska fastlandet.

Varifrån kom idéen att resa jättestora stenar och vad hade de för syfte?

Om man ser på denna snodda bild från Wikipedia, är det klart att man ville markera något med ringen i mitten och stenar i räta
linjer, synbarligen i 90 graders vinkel mot varandra. Raderna är nästan perfekt riktade i de fyra väderstrecken, och i cirkelns
mitt har man hittat rester av en grav. Uppenbarligen ville man göra arbetet ordentligt för att det skulle ha ett bestående värde,
som man ansåg sig ha nytta av. En god tanke även i våra dagar, men vi kanske inte gör saker så bestående som
Callanish Standing Stones.

Även i Sverige kan man resa tillbaka i tiden till bronsåldern, vilken anges ha ägt rum i Sverige mellan årtalen 1700 – 300 f.Kr.
I Bohuslän, i Tanums kommun, kan man se hällristningar som denna och många fler på ett ställe som heter Vitlycke. Där,
och på många fler närliggande platser, har man hittat dessa ristningar. Nu för tiden ligger dessa platser ca 4 km från kusten
in på land, men när de gjordes var de på hällar alldeles vid vattnet. Landhöjningen har nu flyttat in dem en bit från havet.

Ovanstående fornminnen betecknas som förhistoriska, då det inte finns någon skriftlig dokumentation bevarad, som berättar
om dem. Muren på bilden ovan, Hadrianus mur, är dock mycket omskriven i forntida skrifter. Den byggdes på order av den
romerske kejsaren Hadrianus under åren 122 – 128 e.Kr. Även därefter gjordes förbättringar på muren. Den befinner sig ungefär på
gränsen mellan det nuvarande England och Skottland och går tvärs över hela landet. Den byggdes av den ockuperande romerska
armén som skydd mot den vilda och okuvliga folkstammen Pikter, som bebodde landet norr om muren. Muren fyllde sin funktion
till omkring år 400 e.Kr., då romarna lämnade de brittiska öarna i samband med det begynnande sammanbrottet av det romerska
riket. Den var dock så gediget byggd, att stora delar av den finns kvar ännu i vår tid för beseende och beundran.

Ännu något senare vid tiden omkring 400 – 600 e.Kr. byggdes denna skeppssättning i Blomsholm utanför Strömstad i Bohuslän.
Arkeologer har här grävt ut gravar daterade till den angivna tidsperioden, som sålunda är 200 – 300 år före vikingatidens början
under den så kallad järnåldern. Denna skeppssättning är den tredje största i landet, den största är Ale stenar i Kåseberga vid Skånes
sydkust, som också tillkom under ungefär samma tidsepok. Blomsholms skeppssättning ligger även den ca 4 km in i landet, så även
den låg alldeles invid kustlinjen när den restes.

Det här var årets sista sommarbetraktelse, nu återgår vi till Sällskapets göranden och låtanden samt till historiska idrottshändelser
som berör Skövde.