Bohushamnar om sommaren

Marstrands hamn med Carlstens fästning.

Om sommaren är Bohuskusten ett vimmel av båtar fulla av semesterfirare, men även med nyttotrafik och normal
fiskeriverksamhet. I hamnen mellan Marstrandsön och fastlandet är trafiken mycket tät och kommer man från landsidan,
kan det vara svårt att hitta en parkeringsplats för bilen, innan man ens kan fundera på att ta sig över till ön.

Det vanligaste är då att man anlitar färjan ”Lasse-Maja”, benämnd efter fästningens mest berömde fånge. Han var en
bedragare med specialitet att lura av folk pengar klädd i kvinnokläder samt vara mycket charmerande. Som fånge
uppträdde han exemplariskt, anordnade turistresor för folk som ville se fånglivet, arbetade som kock och serverade
bl. a. kung Karl XIV Johan en ypperlig måltid vid hans besök på Fästningen. Lasse-Maja var dömd till livstid, men kungen
benådade honom, troligen p.g.a. den stora popularitet han åtnjöt hos det svenska folket efter utgivandet av en mäkta
uppskattad livsbiografi med många smaskiga historier.

På Orusts västra kust finns orten Hälleviksstrand. De gamla fiskebodarna och den låga bebyggelsen därbakom är urtypen
av det gamla Bohuslänska fiskeläget, som ska ge en säker hamn åt båtarna och där man bodde nära arbetsplatsen. Det är
också den närmaste hamnen om man vill åka ut till Käringön. 

Käringön kanske är mest känd för sången om ”Ungmön på Käringön”. I hamnen på ön finns en trästaty av käringen och

hon är blåögd, om man ser efter närmare. Hör Harry Brandelius besjunga ön här.

Vissa hamnar är mycket enkla, bara ett säkert ställe att förtöja i skydd mot vinden och vågorna. Ett sådant ställe är
Malö, känd från visan ”Maj på Malö” (hör den här). Detta förtöjningsställe är nordligast på Malö alldeles innan
den lilla bron över till Flatön.

I Lysekils finns det flera hamnar. Den här ligger alldeles väster om Pinneviksbadet med Stångehuvud alldeles till höger.
Där finns det en alldeles utmärkt bohusgranit, som under det tidiga 1900-talet var mycket åtråvärd att bryta och exportera.
En sådan brytning förstör ju de havsslipade klipporna, vilket kan studeras på Bohus Malmön, där brytningen varit mycket
omfattande. För att bevara klipporna började Calla Curman att köpa upp fler och fler markdelar utmed kusten på
Stångehuvud, för att slutligen skänka dem till Kungliga Vetenskapsakademin år 1925 i samband med hennes 75-årsdag
för att granitlandskapet skulle bevaras till framtiden.

Så kommer då en gammal bild från år 1967 på hamnen i Kungshamn. På höjden syns det då nybyggda Hotell Kungshamn,
som fortfarande är i gott bruk. Namnet Kungshamn var då alldeles nytt, eftersom Kommunalfullmäktige beslutat att
det gamla namnet Gravarne var mycket fult och var en belastning för kommunen. Redan då var sommarturismen en
mycket viktig inkomstkälla i trakten, och folk skulle inte skrämmas bort på grund av namnet.

Då som nu kändes det fint att kunna sitta på en brygga nere i hamnen på sommarkvällen och bara känna att livet är skönt,
det är gött att leva, då med fiskebåtar och fritidsbåtar i trä förtöjda vid bryggan.

Här ser vi den nordligaste Bohushamnen av den större typen. Kyrkan i Strömstad samt Hotell Skagerak nedanför ger
profilen av en mycket flitigt använd hamn för fritidsbåtar, Södra hamnen i Strömstad. Här finns också en bit till höger
färjeterminalen för trafiken till Sandefjord i Vestfold Fylke i Norge. Härifrån utgick också en gång i tiden ”badbåtar” ut till olika
öar i skärgården utanför staden med badplatsnamn som Öddö, Styrsö, Alaska, Capri och Ursholmen. 

I Strömstad finns också den Norra hamnen. Härifrån går färjetrafiken ut till Kosteröarna. Även för dem som aldrig satt sin fot på
Nord- eller Sydkoster kan Kostervalsen (hör här) vara bekant. Långt om länge kom det så upp en staty i Strömstad, som hyllar
valsens upphovsmän,

textförfattaren Göran Svenning och melodimakaren David Hellström. 

Så då avslutar vi med en hamn på Sydkoster, vid Ekenäs brygga där det också finns en fin hotellanläggning. I hamnen har det
också funnits. och kanske fortfarande finns, en ostronodling med ambition att kunna exportera till den europeiska kontinenten
med dess många finsmakare. Turister finns det dock gott om ännu och det lär så förbli tack vare det bohuslänska sommarlandskapet.