Anton Strålman gästade Sällskapet
april 27, 2025 12:04:33
En av Sällskapets utsedda idrottsprofiler från Skövdes idrottshistoria gästade idrottscaféet
Sällskapets ordförande Stickan hälsade gästerna på idrottscafétillställningen välkomna och berättade något om Sällskapets nuvarande
och kommande verksamheter med museiuppbyggnad och utfärd till Östergötland den 28 maj.
Särskilt välkomna var då det forna ishockeyproffset Anton Strålman och sportchefen på SLA Jan Larsson, som intervjuade Anton om
hans ishockeykarriär samt det nuvarande ”normala” livet efter proffstiden. Jan bidrog även med ett förnämligt bildspel, varifrån flera
av de kommande bilderna är hämtade
I vanlig ordning var Askebergasalen i Kulturfabriken välfylld när det bjuds in till idrottscafé med mycket framgångsrika idrotts-
personligheter.
Anton berättade för Jan om sin långa, framgångsrika men också varierande idrottshistoria. Som ung grabb började han i Tibro med
junior- och A-lagshockey, kom till Skövde IK för spel i div. 1 och Allsvenskan, valde sedan mellan Djurgården och Timrå som nästa steg,
men Stockholm var inte tillräckligt tilltalande, så det blev Timrå. År 2007 flyttade han till Toronto Maple Leafs, som sägs vara
ishockeyns vagga på jorden. Efter en tids AHL-spel befordrades han till NHL-laget. Några år senare blev spelorten Columbus i Ohio, USA.
Inför flytten till USA blev det en del krångel med immigrationsmyndigheterna, vilket resulterade i en snabb och oplanerad vigsel med
sambon Johanna, så att hela familjen kunde få flytta med till USA. Senare blev det dock ett riktigt firande.
Så småningom gick flyttlasset till New York där Anton blev klubbkamrat med Henrik Lundquist i New York Rangers och fick Madison
Square Garden som hemmaarena, där isrinken tydligen finns på plan 5 i denna världsberömda byggnad. Vistelsen här blev mycket lyckad
och den sista säsongen där år 2014 slutade med en Stanley Cup-final mot Los Angeles Kings, vilken dock förlorades med 1 – 4 i matcher.
Säsongen därpå blev Tampa Bay Lightning ny klubbadress och även där blev det Stanley Cup-final, denna gång förlust mot Chicago Black
Hawks med 2 – 4 i matcher. Som lagkamrat fick han där Victor Hedman, som fortfarande spelar där och numera är lagkapten.
Vissa år blev Anton tillgänglig för VM i ishockey och år 2009 blev han bronsmedaljör med Tre Kronor. Tillsammans med klubbkamraten
Victor samt den förutvarande Henrik Lundquist blev han världsmästare år 2017. Anton säger sig värdesätta denna triumf främst i sin karriär, vilket
nog syns på bilden ovan samt på bilden bredvid tillsammans med familjen under de kommande hyllningarna på Sergels Torg i Stockholm.
Känslan av att redan vid inträdet i svenskt luftrum mötas av två Gripenplan från Flygvapnet samt hyllningarna på torget fick spelarna att inse,
att det de gjort uppskattades stort av svenska folket.
Denna händelse finns som en del i Sällskapets Digitala museum, tryck här:
https://www.skovdeihs.se/museum/museum-del-i/skovde-ik-s-varldsmastare-fran-tibro/.
En god sammanfattning av Antons karriär finns på denna länk från Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Str%C3%A5lman
Nå, allting har ett slut och efter några år ytterligare i NHL avslutade Anton sin karriär där och kom tillbaka till SHL för en säsong i HV71.
Därmed var det slut… eller..?
Nä! Tibroborna önskade gärna se Anton i en sista match i Tibro IK-s tröja för att sluta den fantastiska hockeycirkeln som Anton
åstadkommit. Så i en match mot Töreboda Hockey fick han avsluta karriären med tröjnummer 6, som välvilligt lånats ut för tillfället
av en hyllande lagkamrat. Vinst i matchen och stora hyllningar från den fullpackade ishallen. Men det lär ha förekommit en del
krampkänningar i låren under tredje perioden..
Efter flytten till Skultorp har Anton utbildat sig inom fysioterapins och naprapatins domäner. Rent praktiskt har detta utmynnat i ett
jobb som fystränare för Skultorps IF-s damlag i fotboll, som till denna säsong gått upp i div. 1. Seriespelet har börjat bra och senast
uttalade sig en spelare att den fysiska konditionen verkade räcka bra på den nya spelnivån. Kanske har Anton tillfört något därvidlag..?
Efter det mycket intressanta samtalet, som applåderades stort av publiken, fick Anton och Jan varsin blomsterkvast och Anton fick
därtill, som alla utsedda idrottsprofiler i Skövde, en affisch med alla profilerna samt en bunt med ”filmisar”, där ju Anton finns med.
Anton hedrade Sällskapets profilsamling genom att vänligen visa på förekomsten av hans bild och karriärssammanfattning, även om
den utökats sedan samlingen sammanställdes år 2020, enligt vad som hördes under föredraget.
Efter det att Jan och Anton pratat om Antons idrottsliv kunde Sällskapets Nisse Larsson berätta den sanna historien
från ishockeyrinken i Tibro för några år sedan. Nisse stod och talade med Antons pappa i en periodpaus i en match, där
det inte gick så väldigt bra för hemmalaget. Då kom en inbiten Tibrosupporter fram och sade till Antons pappa: ”Nu är
det dags att Du tar hem grabben så det blir lite ordning på laget”. Historien blir bara bättre för varje gång den berättas av
Nisse, vilket syns på både Anton och Jan.
Meningen med ett idrottscafé är att få lite kaffe med tilltugg efteråt. Att dessutom ha fått med sig ett nummer av ”Westgötarnas
Idrottshistoria” är ju heller inte fel.
Publiken grunnar säkert på att en lokal kille kan ha nått sådana idrottsliga framgångar. Inte illa!
Det fanns både gamla och nya ansikten under eftersnacket, som förhoppningsvis finner det angeläget att komma till fler
idrottscaféer framledes.
