Sommarens vattendrag – Rhens nedre del

Rhens mest betydande turistattraktion – Lorelei.

Det har kommit miljontals turister för att åka på floden Rhen och skåda Lorelei-klippan. Det
finns en hel turistnäring grundad på denna attraktion. Vad handlar då detta ståhej om?

Här är en byst av upphovsmannen – Heinrich Heine, 1797 – 1856. År 1824 skrev han en dikt,
Die Lorelei. Den tillkom i ett tidevarv, då det var populärt att samla in gamla folksagor och -sägner
och bearbeta dem för den tidens människor. Det fanns en gammal sägen om en sjöjungfru, vars
sång lockade sjömännen på floden så till den grad att deras farkoster gick på grund och de omkom
i flodströmmen. Klippan folk vill besöka sägs vara där Lorelei satt och sjöng sjömännen till deras
grav i floden.

Här ses ett av de alster man kan köpa, ett vykort med en staty över Lorelei samt diktens text. Den
börjar med texten ”Jag vet inte vad det ska betyda att jag så ledsen är. En saga från urminnes tider
försvinner ej bort ur mitt sinne.” Den omtalar att den underbara Lorelei sitter på klippan och
kammar sitt gyllene hår och sjunger en underbar, mäktig melodi. När sjömannen så sjunker i floden
är det på grund av att ”det har Lorelei gjort med sin sång”.

Några mil norrut är floden sig lik och här i Boppard går turistbåtarna med jämna mellanrum. Förr i
tiden fanns här ett kejserligt palats, men det gick inte att återfinna numera, kanske för att Tysklands
senaste (sista?) kejsare avgick och flydde till Nederländerna vid slutet av första världskriget år 1918.
Eller var det den franske kejsaren som höll till här? Det är krångligt med den fransk-tyska historie-
skrivningen och hur Rhen antingen varit gränsflod eller i delar varit fransk eller tysk. Det finns dock
gott om hotell och en massa trevliga näringsställen även här.

Denna bild är tagen från fästningen Ehrenbreitstein. Den var en fransk fästning, när en schweizisk
landskapsmålare vid namn Johan Ludwig Bleuler reste här på 1830-talet för att måla av vackra
platser utmed floden. På hans målning vajar en fransk flagga över fästningen. Nedanför ser man
floden Rhen flytandes från vänster till höger och floden Mosel kommer uppifrån, från väster.
Flodernas sammanflöde här fick romarna på sin tid att kalla platsen Confluentes, sammanflödet,
ett namn som numera har förvandlats till Koblenz. Senare tider har också kallat just denna punkt
”Deutsches Eck”, tyska hörnet. På udden uppfördes 1897 ett minnesmärke till kejsar Vilhelm I.
De många krigen mellan Frankrike och Tyskland har förskjutit gränsen en bra bit uppför Mosel,
västerut. Vid några tillfällen har vattenståndet i floden varit så högt att hela spetsen varit helt
översvämmad med några meter.

Stilla flyter Rhen. När man kommer till Neuwied har floden blivit mycket mäktig och flodtrafiken
mycket livlig. Området kring floden är flackt och man har byggt ett antal mil med utmärkta cykelvägar
längs flodkanten, vilka är väl utnyttjade bl.a. till cykelutfärder. När man kom till Neuwied såg man
på långt håll ett kyltorn, som man vanligtvis förknippar med en kärnanläggning för elproduktion.
Det knepiga var att det inte fanns några elledningar anslutna till anläggningen. Hur skickar man då ut
elenergin? Det visade sig, att det gjorde man inte alls. Under uppbyggnaden hade det blivit något hinder
i form av något tillståndsbevis och driften fick upphöra efter kort tid.  Så småningom beslutade
Bundestag att man skulle avveckla all kärnenergiproduktion i Tyskland. Tornet revs år 2019.

Här i Düsseldorf har man utfört en massiv stadsplanering för att få tre saker att samverka: 1. Flodtrafiken
med ett stort antal broar för den intensiva fordonstrafiken över floden. 2. Fordonstrafiken längs med floden,
som får gå under marken i en tunnel under den anrika Altstadt – Gamla staden. 3. Promenadvägen utmed
floden bland de planterade träden.
Rakt framåt syns Altstadt med St. Lambertusbasilikans höga torn. Längre bort syns senare tiders byggnationer
från efterkrigstidens expansiva tyska näringsliv.
Är då allt som på Bleulers tid på 1830-talet i Altstadt?

Alls icke. På den tiden fanns det ett antal fickor eller hamnplatser in från floden för på- och avlastning.
Där är det nu gator, men på något ställe kallat Alter Hafen – Gamla hamnen, har man en vattenförbindelse
under vägen till denna hamnbassäng med en gammal flodbåt placerad för att visa, hur det kunde se ut en
gång i tiden. Kyrkan i bakgrunden är tillägnad St. Maximilian och byggd på 1730-talet. Den är numera  en
mycket omtyckt turistattraktion från barocktiden. St. Maximilian var en martyr, som tillkännagav att han
var kristen och därför inte kunde gå med i den romerska armén, varför han avrättades.

Ju mer floden närmar sig Nederländerna, desto mer delar den upp sig i ett stort antal grenar, innan den
flyter ut i havet, i Nordsjön. Här i Rotterdam kallas floden Nieuwe Maas, dessförinnan kan den ha haft
namnen Noord och Waal och kanske något ytterligare namn, beroende på var hur varje vattenpartikel
har färdats. Från den här punkten färdas man ca tre mil, innan denna gren når ut i Nordsjön vid Hoek
van Holland.

Men så är floden då äntligen framme och får blanda sitt sötvatten med det salta i Nordsjön. Det här utloppet
finns i staden Katwijk och flodens namn är här Rijn och strax dessförinnan Oude Rijn – Gamla Rhen. Gamla
Rhen rinner ut i Gamla Nordsjön. Det kunde ha varit något för Harry Brandelius att begrunda. Det, som
började i en liten alpsjö, har kommit fram till det oändliga havet. Det kan man kalla en sommarresa.